Den enda styrketräning jag behöver

Tja. Tja ba. Bloggar från ryggläget i Västeråslägenheten. Min hyresgäst är bortrest och jag har lägenheten för mig själv några dagar. Och nätter. Fan vad skönt det är ett ligga på soffan.

Idag klockan elva försvann min postäventyrsdepression: jag hade sovit tio timmar, drömt om falafel med sesamsås och vaknat i min knäpptysta lägenhet. Jag slökollade flödet på mobilen, gick upp och gick till köket för att stirra lite på mitt diskberg. Jag diskade. Jag satte på kaffe och preppade gröten medan jag drog på mig svarta löpartajts för att gå ner till miljöboden.

Jag ställde mig framför spegeln och körde några stretch-poser. Danssteg. 

Då hände det.

Jag blev glad. 

Jag skuttade ner till miljöboden och upptäckte hur spännande det var att kartlägga någons vanor genom förpackningsperspektivet: jordnötssmör, ICAs ekologiska havredryck, rapsolja, krossade tomater, kokosmjölk, jordnötssmör… sojavispgrädde, jahaja! Här duger inte äppelpaj med vaniljsås längre, nu har hon börjat baka tårtor!!

Jag plockade tomater: små gula, små svarta och avlånga röda. Snart nog iallafall, när de rodnat på brickan inomhus.

Under frukosten planerade jag dagens löpträning (Ridleyn står i Eskilstuna, otvättad) och räknade samman alla kilometrar jag och Forest tillryggalagt på 19 cykeldagar: 1021.

19 dagar totalt, fatta! Med väskor!!

Sådär höll jag på, medan jag gjorde mer kaffe och tog nån knäckmacka till. 

Så plötsligt kom den tillbaka. Postäventyrsdepre-faaaan orkar inte ena stava till den!!, hade legat i bakhåll för att testa mig. Stått tyst i hallen och gav mig nu en sista desperat armbåge i sidan. Den ville se mig falla. Ville släpa mig längs fiskbensparkettens oslipade yta tills jag fick stickor i lårmusklerna och aldrig kunde cykla mer.

Sån är den! 

Och då återstod bara en sak. En sista åtgärd för att tvinga mitt ihopkorkade, kletiga postdeppressiva psyke tillbaka till nuet: att uppdatera profilbilden till bloggens Facebook-sida. 

Så ytligt! Så ljuvligt! Så fuktdrypande!

Fotot är en selfie tagen den 18 oktober, i utkanten av Harzbergen, då morgnarna hade börjat vara dimmiga. Vår sjuttonde dag på resande fot. Då förmiddagarnas cykling skedde i dis. Och då jag hade fått lagom med morgonkaffe att rinna ner lagom fort så att humöret fick mig att bli min lite bättre sida. 

Diset! Höstdiset! Som gör sikten till en metafor av livet självt: tre meter framåt ser du gruskornen, tre meter framåt ser du de blöta löven, men vilket underlag som kommer om fyra meter kan du bara gissa dig till. Gropar? Vatten? Regnstänk? Lera? Fulgrus? 

Bara när något kommer tillräckligt nära får det färg och konturer. 

Solen kom senare på dagen. Det klarnade upp, och vi pratade med en företagare inom solpanelsbranschen som vi träffade utmed leden.

Sedan tuggade vi i oss varsitt tyskt äpple, eller om det var en sesamkaka. Minns inte riktigt. 
Men jag minns känslan av dis och cykelglädje. Den lilla hårslingan längst ut på flätan som blev lockig och tvinnade ihop sig av daggen. Och sådana minnen är bra att plocka fram när hjärnspökena gör allt för att trycka ner en. 

Så nu får det vara nog med postäventyrsdepressionen för den här gången. Jag hade tänkt blogga bort lite demoner med motvindsturen från Stockholm till Strängnäs, då jag prtade boklöv med en tant med mössa, men den får förbli anonym tills demonerna anfaller nästa gång. 

Ok kort version: Det var soligt och blåste 17 m/s i byarna, men jag fick iallafall ta cykeln på bussen sista biten. Och tanten med mössan som stannade bilen för att traska in i skogen rätt mot mig där jag fattat posto för PP var egentligen bara orolig för att hon trodde att någon hade dumpat en fullt fungerande cykel vid vägkanten. Älska sådan cykelomtanke ❤ 

Nu dör batteriet på mobilen. 

Ut och cykla i diset om ni inte redan har gjort det. Glo på en vattendroppe. Och glöm inte att styrketräna hjärnan då och då.

Kram. 

En reaktion på ”Den enda styrketräning jag behöver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s