Bestyren: om allt som tar tid och hur vi löser några av dem

Men hej!

Sitter här på vårt B&B med morgonkaffet i stilla ro. Ute är det disigt, och det börjar även bli kyligare och blötare. Kanske beror det på att vi tagit oss över gränsen till det forna västtyskland. Eller så beror det på att universum vill skona mitt rumpskav genom att det kallare vädret kräver att jag byter bibs. Eller så beror det på att det blivit den 18 oktober! 

Inte vet jag. Men det jag vet är att denna resa börjar urarta till något riktigt ljuvligt. Vi har en så fantastiskt varierad terräng och mångfald i väderlekar. Och det är helt ok att kränga backar med fyra väskor. Och utför är man skitsnabb! Tugga distans behöver vi knappt, eftersom det alltid är nån sväng eller avtag eller backe eller utförslöpa att fokusera på.

Och jag har verkligen fått fördomarna om tysk cykling på skam. Hur kul kan det vara liksom! Norra Tyskland, bara betong! Tur att de har falafel och solceller. Men icke. Så mycket grusvägar, lummiga träd och vinrankor jag sett på denna resa! Och min kassa tyska har också kommit til användning, bara en sån sak. 

Så frågan kvarstår: Hur många gånger kan man plåta en lövbetäckt grusväg, beskriva hur man forsat fram genom löven och sen återge smaken av falafeln man käkade i solen på järnvägsstationen innan alla läsare blir uttråkade? 

Alla ba ”men hur går det egentligen? Hur ser en dag ut? Fortsätter du bossa med Forest som du gör med alla andra eller hur funkar det?”

En del av svaret på det är att jag sitter här solo med morgonkaffet. För att jag tar längre tid på mig på morgonen helt enkelt. Och mer tid på mig överlag. Ingen aning om hur det går till! Men det finns alltid saker att trixa med verkar det som: kedjan, ta kort, nåt med väskorna, örhänge som hannar fel, kepsen, PP, etc. Vilket leder till stress från båda. Till exempel att jag navigerar åt helvete precis efter frukost för att morgonkaffet stressades ner. Missar skyltar, skyller ifrån mig och ligger bakom och tjurar. Hur kul sällskap är det liksom! Så då bestämde vi att jag går upp tidigare. 

Det som annars tar tid är ju att bestämma hur långt man ska cykla varje dag, och därmed var man ska bo, och på vilket hotell. Vi bestämde att vi turas om att välja, för att spara tid. Nu har det inte riktigt blivit så, men vi har blivit snabbare på de besluten, och förstått hur långa dagarna bör vara för att vi ska komma fram runt 19, när det börjar mörkna. 

Andra beslut är ju var man ska käka och när. Här gäller det att bejaka varandra och snacka igenom innan. Vill nån käka så käka. Fundera inte så mycket. Falafel går alltid ner. Ta en kaffe eller en kaka annars bara, eller ta med halva falafeln till hotellet. 

Typ så! 

I övrigt är det rolig cykling, underhållande och varierad. Jag saknar väl kanske ett par till bibs och några favoritcykeltröjor, men i övrigt är packningen bra: extra skruvar, extra spiraler och sådana småpryttlar har visat sig vara värdefulla. De skumpiga kullerstenarna kan få vilken skruv som helst att tappa greppet. 

Nu kom Forest ner och ska dricka te och käka flingor med mig. Han sa nyss att det är disigt ute.

Vi ska köra in i nästa region idag: norra Rhen/Westfalen. Om ett par dagar nåt vi holländska gränsen. Undrar hur holländsk falafel smakar. 

Kram på er! 

Glad Anna, morgonkaffet sipprade ner lagom långsamt så jag slapp vara ett rövhål fram till nästa falafelpaus ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s