Åker vi snart? Ja det gör vi.

Nu börjar det äntligen kännas som att vi faktiskt ska iväg. Tror det främst beror på att cyklarna är redo: väskställ till Ridleyn ska hämtas imorgon efter racet (tack Henrik) och monteras med diverse väskor (tack Jonathan), kläder och skor till Forest har hämtats från Skogstorp (tack Magnus) och Johannes (tack!!) har fixat till det sista på Meridan för att göra den körklar. Plus att vi precis har monterat Lucas crossdäck på Ridleyn (görs bäst med lite rödtjut i systemet).

Vem behöver sponsorer när man har sådana vänner?

Ridleyn har bytt upp sig på trissor och bromsbelägg. Det är alltid intressant (eller inte) att titta på de gamla ditona. Trissor taggiga som rosenbuskar, bromsbelägg slitna som tja, klyschor.

Den senaste veckan har såklart varit en vecka av förberedelser: fixa cykel, fixa Ridleyn, fixa väskor, fixa rutt, fixa kläder, massa fix, detta ihop med research för artikel (som nog inte kommer bli något) och studiebesök (varför svarar de inte på mejl??) och bibehållandet av fokus på varför vi gör det här (vad i helvete håller jag på med??). 

Jag har aldrig spenderat så många dagar i rad med fix: normalt tar det någon dag, men det är när jag inte har någon att ta hänsyn till och alla grejer ryms i små väskor. Nu är det annorlunda. Vi ska iväg mer på riktigt. Och vi planerar tillsammans. Lägger tid på att vrida och vända, backa och gasa, boka och omboka. 

Att planera kräver även det ett visst fokus. Hjärnan ska inte ständigt behövs jobba med att lösa de grundläggande frågorna om rutt, cykelbestyr och studiebesök. Ibland måste man vila, så att man får vett att ordna dessa viktiga saker när man vilat klart.

Vi har större väskor, mer packning, vi ska färdas mellan länder och åka tåg med cyklarna. 

Vi ska leta efter människors drivkrafter till solenergi. 

Och så ska vi åka elfärja och kanske få tillfälle att diskutera veganism med någon. Om inte annat testar vi oss igenom falafelutbudet i Berlin och plåtar oss framför tjusiga solpaneler. Eller så lär jag mig ord jag inte visste fanns medan jag ställer om bloggen till engelska. 

Jag brukar bli flummigare på engelska, men ska försöka bibehålla fokus. 

Det finns alltid något av syftena som kommer att uppfyllas varje dag. Och varje dag ska jag dokumentera något av syftena här på bloggen.

Det gör en bra resa. Alltid något att göra varje dag. 

Och hittas inget sådant får vi väl nöja oss med att få punka, så att vi åtminstone kan laga den.

Eller glo på träd, som det på bilden. 

Helvete vad vackert det är när ett träd ändrar färg delvis sådär. Ett blad kan också vara delvis ändrat! Lite rött i kanterna; grönt i mitten. 

Det finns inget vettigare sätt att avsluta det här inlägget än att säga godnatt. 

Den som vill vara vaken längre kan glo på mina gamla trissor: 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s