Bucket list mushrooms 

What if people are nothing but a set of character traits put together like components on a gravel bike.

Jag har återigen kommit på min hjärna med att vilja ta makten över situationen. Situationen är den känsla av ointelligens och improduktivitet som jag har känt de senaste veckorna på kursen eftersom det är så jävla komplicerat jämfört med hur min hjärna är van att lösa problem. 

För min hjärna innebär detta maktövertagande att låta sig triggas av begäret att känna sig intelligent och därigenom strukturera tillvaron på ett sätt som den är van vid. 

Alltså att rigga samordning, logistik och möten. Allt detta med en klar bild av den linje som ska drivas och nödvändiga samarbeten som måste till för att nå dit. 

Vem kan vi låna utrustning av, vilka kontaktvägar i solcellsbranschen har vi och hur ska vi lägga upp vår resa för att den ska kunna inkludera så många intressanta stopp son möjligt? Hur kan jag kombinera alla mina färdigheter så att dessa tre veckor utnyttjas maximalt för det syfte som är? 

Hur kan jag hitta en säljande vinkel för min tidningsartikel, bo gratis hos cyklister och få massagekunder under tiden så att det täcker utgifterna för resan? 

Hur kan jag fixa spons som kan vilja synas i fräscha sammanhang utan att sälja ut min själ? 

Hur kan vi hitta den mest bildsköna vägen längs Rehn som tar oss lagom snabbt till Bryssel där huvudkontoret för den förmodade återvinningsanläggningen för solpaneler finns samtidigt som vi bokar in exakt rätt politiker från EU-parlamentet för att prata stödstruktur för solenergi? Hur hittar vi boende och ro under den tredagars meditationsfestival i Berlin som vi hoppas kunna pricka in genom att beräkna exakt rätt antal cykeldagar mellan Helsingör och Rödby samtidigt som vi matchat in en tur med elfärjan från Helsingborg och hybrid-diton till Puttgarden där vi även intervjuar kaptenen och ombordpersonalen om deras erfarenheter? 

Hur hittar vi rätt bland Berlins falafel-djungel samtidigt som cyklarna håller och vi sitter på mysiga kaféer och renskriver intervjuer med solcellsägare vi träffat längs vägen? 

Osv.

Allt detta sysslar min hjärna med just nu. Själv sitter jag här och försöker intala mig att det är det pratiska hantverket kring montering av solpaneler jag går utbildning för att lära mig. 

Hur fan hamnade jag i den här logistikplaneringen?

Jag har tagit tjänstledigt för att lära mig om det praktiska med solceller. Och nu, en månad senare, sitter jag med all min logistik i knät och hjärnan är på högvarv och jag har lurat med mig barndomsvännen till Tyskland på cykel och jag kippar efter luft. 

Denna eviga logistik.

Vad i h-ete har jag gett mig in på? 

Om en vecka åker vi.

Jag guidar runt Forest i Gästrikeskogarna där vi kryssar Sverigemåsten: vi plockar trattkantareller, vi lyssnar på den regntunga tystnaden, vi får hö i håret när vi klättrar upp på ett höloft och det rusar i blodet när vi tar skymningsdopp i svarta åar. Däremellan skickar jag chattmeddelanden, tar djupa andetag och försöker bibehålla det fokus som krävs för att den här resan ska bli meningsfull: 

Solen. 

Vi ska träffa folk som på olika sätt berörs av solenergi. Dels dem vars vardag förenklats av politiken, och dels dem vara affärer blomstrar på grund av den. Vi ska träffa de beslutsfattare som gynnat detta och som vågar ta de beslut som krävs för att smutsig energi ska ersättas med ren.

Det finns en grov plan. Den är att cykla till Stockholm för att där lasta cyklarna på bussen till Malmö, cykla till Helsingborg, åka elfärja till Helsingör och sedan slingra sig nedåt kusten mot Köpenhamn. Finns det solanläggningar längs vägen stannat vi helt enkelt och pratar med ägarna. Har vi tur släpper de upp oss på taket eller bjuder på kaffe och erfarenheter.

Efter detta vevar vi mot Berlin med samma tema: stannar vid de panelbeströdda hus vi träffar på där folk är hemma. Vi dokumenterar och sammanställer och sover där vi kan och dundrar in i tre dagats meditation. 

Sen tar vi oss till floden Rhen. Vi cyklar överdådiga vägar längs floden, dricker bra öl och käkar god falafel, och pratar med folk.

I den bästa av världar landar vi sedan i Bryssel. Målet är att besöka en anläggning för återvinning av solpaneler. 

Sen tar vi kanske cyklarna på tåget till Gdansk och färjan över till Nynäshamn. 

Den 27 oktober flyger Forest tillbaka hem och jag ska bli bjuden på after work av kollegorna på kommunen för en uppdatering. 

Hur kan fem veckor kännas så långt? 

Varför kan jag aldrig nöja mig med en rimlig mängd logistikplanering?

Jag vet inte. 

Men planeringen fortsätter och imorgon prickar vi av kanot-punkten på Sverigelistan. 

Jag känner mig på något konstigt vis ändå lugn. Vi har vårt tema, vi har cyklarna och de oskrivna bladen som utgörs av den kommande månaden ska snart fyllas med engelska blogginlägg. Och som alltid när olika bra saker kombineras i en enda ljuvligt logistikmyller finns det alltid något kvar att glädjas av om en av sakerna går åt skogen.

Och vi har alla fantastiska vänner som kommer att följa oss genom att låna ut utrustning, tipsa eller bara önska lycka till.

Mer om det i kommande inlägg ❤ 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s