Mörkret.

Kom nyss hem från en kylig kvällsrepa i korta ben. För korta. Det skulle ha blivit 25+ repetitioner i hugelsta men efter tre var jag så frusen att jag styrde kosan mot Hällberga. 

Låren ville klättra men samtidigt inte ha kvällningens kalla fartvind mot sig. Dessutom var ett par harar med dödslängtan ute och skuttade en hårsmån framför mitt framhjul. 

Men det tyngsta skälet till den ändrade planen var ändå kvällens eget humör. Kvällen var kylig, lugn och tyst. Den hade som man säger börjat göra kväll, och tystnaden påminde mig om de stilla nattcyklingarna jag brukar ägna mig åt när juli är för varm att cyklas dagtid. Eller när jag har rumpskav och måste ligga en hel dag hos kära syster och vänta på bättre tider.

Mörkret är ingen tid för hetsig backkörning och jävlar anamma. Mörkret är en tid för älgspaning, lyssnande på tystnaden och solnedgångar. Allt medan man cyklar jättesnabbt fast det bara är mörkret som driver med en. Egentligen har man aldrig kört så sakta, men det är alltid hastighetsmätaren som har fel. Som att den fungerar på ett annat sätt i mörkret. 

Halvvägs till Hällberga la mitt lyse av. Det blev kolsvart, och medan rådjuren skällde i fjärran började jag skaka av minnet av turen över Tofta skjutfält i somras: gruskörningen från Gotlandsbåten som urartade i midnattsmörkerkörning i samma kolmörker utan vettig vägbeskrivning. 

Rudde, Karins man, som räddade mig klockan ett på natten med sitt sms. 

Det skulle inte hända idag. 

Fan vad kallt det var. 

Lampan flämtade till, och fram till samhället höll den på så och drev med mig. Jag flämtade tillbaka och kom äntligen ut på landsvägen där den plötsligt lyste klart igen.

Tyst tryckte jag på till korsningen vid stenkvista kyrka, där jag tog rakt fram i rondellen mot Skogstorp. Då började lampan flämta igen, och jag körde trekvarts varv i rondellen för att ta höger mot Eskilstuna via Lilla Nyby. Jag pinkade i ett dike, skickade ett meddelande på chatten (varför??) och trampade på hemåt. Eskilstuna 7-markeringen hånlog åt mig, eller ville den bara prata allvar om driftsäkerheten i min lampa?

Helvete vad kyligt det var. Lång tröja och väst kompenserade inte för nedkylda fötter och lår. 

Det är definitivt höst och dags för långbrallor. 

Och nu är klockan hundra och imorgon kommer Forest hit. Vi ska planera vår resa under den dryga vecka som är kvar tills vi drar lite söderut för att spana på solanläggningar. 

Lite overkligt är det såklart, men denna kära barndomsvän kommer att bli ett fint återseende och jag ser fram emot en spännande månad på cykeln. 

Kram på er! 

Och sov.

Gott. 

Titta vilken fin skälla jag fick i bragdpris i lördags när vi körde 19-milaturen på grus! Den ska med söderut om vi skulle råka på nån av de här cx-tävlingarna som verkar pågå under hösten. Undrar hur mycket värdet ökar när det står Rapha på den? 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s