Solcellspedagogikens tre faser 

Titta vilken fin grusväg som går upp till Solhuset där vi räknar på vinklar och pratar omställning 

Idag har vi demonterat solceller och monterat på dem igen på olika typer av tak: plåt, tegel och papp. Vi jobbade med insexnyckel 5 och 6, vilket fick mig att känna mig lite som hemma. Styre, trampor, sadel…flaskställ! 

Vi fick även klättra på taken för att komma åt. Och träna på lagarbetet vid montering.

Förmiddagen var fylld av tvivel. Kanske var det pms som spökade men mina tankar virvlade iväg till diverse flyktvägar: cykla grus runt klotet, vandra pilgrimsleden, bestiga berg, elektrifiera Gotlandsfärjan, och ölandsbåten ❤ , miljöifiera cykelsporten. Och så vidare. 

Ibland måste man ge sig till tåls och ha tråkigt ett tag för att kunna se glädjen i lärandet. Stirra för att kunna se. För att kunna lära sig. Det gäller också atmosfären runtomkring. Glädjen i att hitta personer som vill dela med sig av relevanta kunskaper på ett trevligt sätt. 

Som det här med tegelpannorna. Jag har aldrig tidigare behövt fatta hur ett tegeltak funkar. Jag har i min enfald misstänkt att tegelpannorna ska ramla ner för minsta beröring, de ligger ju liksom bara där!, men de har ju hack som hakar i varandra och när man lyfter på ett par så kan man montera ställningen där. På den tvärgående plankan som kallas något jag tyvärr har glömt. Men som man sedan fäster solcellen i! Med insexnyckel nummer 5! 

Och så klättrandet. Jag hade fattat posto vid nocken för att skruva, och dirigerade de andra som skulle frakta ner panelen på marken: Ett steg nedåt med vänster fot. Håll i kanten på panelen. Akta skruven så den inte repar panelen undertill. Får jag insexnyckeln? Håller du? 

Och där någonstans, strax efter klockan ett, så kom den, glädjen:

Vad fina vi var! Vad glada vi var! Vad duktiga vi var! 

Man kanske skulle ta och bli höghöjdsfönsterputsare? Eller montera solceller på skyskrapor?

Vi sa till varann: ”att det var såhär lätt?” 

För det var det. 

Men det hade vi ju inte tyckt om vi aldrig hade fått chansen att prova.

Ikväll ska jag på show med cirkus cirkör i Västerås. Jag ska vila hjärnan och njuta av akrobatiken. Imorgon startas dagen inte med ett smockfullt tåg, utan genom en morgonkaffe med min kompis Micke. 

Jag gillar att starta dagen med en kompiskaffe. Micke har dessutom den utmärkta förmågan att få mig att känna mig intelligent och tillräcklig varje gång vi hänger. Om det någonstans dyker upp en fras som låter klok här på bloggen, så är det ofta någonting som han har sagt, eller fått mig att formulera. 

Det är en jävligt fin egenskap. 

Sedan börjar massagekunderna bli fler också, det gillas. Jag har ju ingen annan inkomst just nu, så hör gärna av er. 

Nu ska jag fortsätta åka tåg.

2 reaktioner på ”Solcellspedagogikens tre faser 

  1. Ah, ja – klättra på tak. Lyfta bort teglet och lägga hela sin vikt – och sin tillit – på läkten. Häftig känsla.

    Ramlade häromdagen, av en slump, över ett foto på ett yngre jag som kaxigt sitter på taknocken och rullar en cigg. En paus i arbetet av att installera solfångare – högt över marken.

    Nu är man ju vuxen och förnuftig – så rökningen är nedlagd sen länge. Men takyta kan ju fortfarande uppgraderas för smartare och fiffigare användningsområden. Borde ta upp klättrandet.

    Gilla

    • Ja gör det! Jag fastande för klättring för att man använder hela kroppen och får en fantastisk belöning varje nytt steg. Kan man dessutom göra nytta samtidigt genom att skruva fast nån solcell så är det extra meningsfullt!
      Tillit ja. Bra uttryckt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s