Grus!! 

Idag var det äntligen dags att köra älskade Vad-rundan! Än en gång skulle jag på lånad Ridley dundra ut mot groparna och sanden. Jag hade skrapat ihop tre VCK: are som glatt hängde på: Tobbe, Johan och Fredrik. Alltid kul när folk gör det.

Det skulle dessutom bli strava-premiär på gruset. Bara en sån sak! 

Vägarna ut mot Vad var sina bästa jag. Tajta, hårda, packade. Inte en skymt av det där upprivna, sugande humöret som de kunde ha i somras när en maskin preparerat dem till porös oigenkännlighet. 

Vi öste! Som vi gjorde. Sällskapet uppskattade variationen på underlaget – grus, stig, rötter, nån avstickare bredvid asfalten som Erik lärt mig, och så månlandskapet vid en av groparna. 

Nedförslöpan mot månlandskapet! Hålla hårt i styret, raka vägen ner, följa spåret, ut på platten. Kasta med huvudet och skratta. 

Fredrik flög fram medan Johan och Tobbe kämpade tappert på sina raka styren och tog in när det blev stig. Jag manövrerade trion från bakre ledet med korta kommandon. De lydde.

Vi gjorde ett par tjusiga felkörningar. Vi tog nån extra loop. Johan skarvade på en ljuvlig skogsraka på slutet där vi forsade fram och jag belönades med första Västerås-QOM:et. 

Vi skuttade mellan stenar och bände oss igenom kurvorna. Fredrik körde bredvid stigen på ängen och gjorde snygga cross-hopp. Jag morrade mig över vallen vid skjutbanan. Tobbe mosade på, och Johan manövrerade MTB: n som att det inte fanns nån morgondag. 

Johan skrev att kvällar som den här är anledningen till att man cyklar. 

Jag ler fortfarande.

Sådant är crossgruset.

Och helvete vad jag älskar det. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s