Backbenen

Men vad gör den där kajakbilden på förstasidan hallå

Man brukar ju snacka om pannben inom cykel, men idag var det istället backben som räddade mig. 

Så härefteråt har jag insett att det är helt normalt att stå och böla på en grusväg eller hysteriskt springa runt och krama folk på jobbet, på samma dygn som man morgoncyklar. Jag har ju faktiskt både bytt cykelklubb, bostadsort och snart sysselsättning inom loppet av ett par veckor. 

Det brukar vankas onsdagsträning med Smestan på onsdagar, men idag var det manfall (lite senare såg jag att folk hade kört solo i 4-5 olika varianter, bra med de möjligheter till spionage som Strava erbjuder). Så jag drog på mig lycran för att se om Ridleyn ville rulla någonstans med min förvirrade hjärna. 

Redan när vi kom ut genom porten visste jag att det skulle bli backe. Så vi trampade ut på strängnäsvägen i kvällssolen och efter tre repitioner bestämde jag mig för att köra tio. Mellan femte och sjätte fick jag ett sms som borde värmt mitt hjärta men som nu gjorde att jag bölade istället. Efter tio bestämde jag mig för att köra tills leendet kom tillbaka. Efter tolv gjorde det det, och efter femton var jag återställd. 

Då kunde jag återigen njuta av minnet från den överjordiskt ljuvliga kvällspaddlingen hos min kära kollega ute i Björsund. Här samsas en och annan ekonomiskt oberoende globetrotter ihop med folk med hederliga jobb. Björsund ligger på rätt/fel sida bron som utgör gränsen till Strängnäs kommun, beroende på hur man ser det.

Riikka lånade ut sin kajak och vi skvätte runt på Mälaren i kvällssolen. Vattnet var ljummet, fiskarna slog i vassen och vi pratade inte, vi bara paddlade. Mina mungipor drog iväg upp mot himlen ju längre ut vi kom på den soldränkta vattenytan.

Riikka var klok nog att ha införskaffat sig en cykel så att vi kunde cykla de två trevliga milen till Björsund. Hon förstod säkert också att det var rätt lockbete för att få med sig mig. För att inte tala om linsgrytan hon bjöd på. Morgonen därpå blev jag dessutom matad med nattsvart kaffe och havregrynsgröt, redo för morgoncykling!, medan hon var tvungen att ta bilen till jobbet på grund av något ärende. 

Så var det. Så imorgon ska jag ta en mindre sovmorgon, och nu ska jag tacka mina backben för demonutdrivningen. 

Tack, benen, tack.

Tack. 



Länge sen jag skrev om mek och lagning på bloggen. För er kännedom så har jag givetvis redan slitit ett hål i vänster insida på dessa mina favoritbibs ovan, men de gick faktiskt att laga! 

Och som en bonus så fick jag veta att peloton, som det står på ländryggen, betyder orädd. På finska. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s