Backfredag

Kära träningsdagbok!

Idag har jag kört backintervaller i hugelstabacken. Mitt mål var 5-10 repitioner och eftersom jag är ny på strava så ville jag även runda av veckan med ett skönt QOM i just den här backen.

Hugelstabacken är speciell för mig. Det var nämligen i den här backen jag för första gången blev tillsagd av en Eskilstunacyklist att jag var stark. Jag blev sedd. Det var i november under ett helgpass på grus. Jag tog åt mig och sakta men säkert, i takt med att jag nu börjat träna mer medvetet på olika moment, har jag börjat gilla den här backen på riktigt. Gilla backar på riktigt.

Tidigare har jag tagit i på fel sätt. Kraften har försvunnit ut genom låren. Under alla dessa år! Nu har jag istället börjat fatta att den ska ner i pedalerna. Inte ut genom en vaggande överkropp eller någon annan kroppsdel. Låren ska bränna, och magen. Överkroppen ska vara stilla och tankarna fokuserade på uppåt. Återhämtningen konmer som belöning efteråt.

Så jag började köra, och de tre första gångerna ställde jag mig upp efter ett tag, men det tog längre och längre. En stolpe längre upp för varje gång. Ett tag önskade jag att jag åtminstone tagit bort crossdäcket fram. Jag flåsade och skrev mentalt ner målet till tre repetitioner. Sedan fokuserade jag. Tänkte lite tankar. Jag satt, stilla. Jag tog i rätt. Och plötsligt var det roligt och utmanande istället för jobbigt, och plötsligt hade jag kört mina tio gånger. Och tagit mitt skitnödiga, underbara första Eskilstuna-QOM flera gånger om.

Det krävs bra förebilder och rätt inre styrka för att ha kul i backar. Bägge fanns idag, jag hörde röster och såg cyklister framför mig fast jag var helt själv och det var knäpptyst. Inte en vindpust. 

Första gången är aldrig bra, men fjärde-femte börjar likna nåt, och faktum är att jag efter min tionde kände mig piggare än jag gjort på hela dagen i benen. Och faktiskt sugen på tio till, så det hade jag nog gjort om inte tja, jag hade längtat hem till min nyfunna lilla gemenskap med Karin och resten hemma i huset.

Benen behövde genomköraren. Psyket behövde rensningen och Ridleyn behövde rulla av sig. Så nu somnar jag snart lite lagom backtränad, och låren drömmer om höjdmeter.

Hur ska jag avsluta? Det här är ju ett rätt så torrt, egotrippat inlägg om min egen begynnande backform. En backform som borde varit på väg för länge sedan. Vem bryr sig liksom.

Kanske med en kvällsbild av den estetiska delen av Eskilstuna vid ån, som man kör över mot Fors kyrka:


Och så en bild på mitt nya hem. Ett helt vanligt rött hus. Renoveringskaoset är bortklippt för allas trevnad.


Och så en bild på Henrik som pumpar i ny luft efter en genomslagspunka i onsdags. Faktum är att jag funderar på att sno hans stil.

Godnatt! 

2 reaktioner på ”Backfredag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s