Tjena.

Gryningsbloggaren med sand i ögonvrån här. 

Iallafall känns det som gryning fast klockan är närmare nio då jag börjar skriva det här inlägget.

Silen steker på mitt morgotrötta fejs. Sådär het i ansiktet som man är på morgnar som börjar för tidigt utan nån annan anledning än att just solen gör sig påmind. Och det är ju den jag längtat efter. 

Gårdagen! 

Gårdagen skulle, efter lite härjig frukost med diverse bestyr, bjuda på intervaller och backe. Först var tanken att köra till Karin och måla fasad, men den planen dog av olika skäl (hon visste aldrig om det så hon slapp sörja). För skojs skull drog jag på mig tempodräkten och fick mig två viktiga koppar kaffe hos min kompis Micke på Gryta. Sen bar det av mot Lillhärad där jag räknade gruspartier och blåste benen pigga från lördagens distanspass. Av nån anledning kände jag mig sådär mystiskt urstark.

Meddelande till allmänheten: Vägen mot Lillhärad har pågående vägarbete och det finns 5-10 gruspartier där de lagar hål. Man får drömma sig tillbaka till sommarens (Vafan det är ju fortf juli!!) stigkörning. Omplåstring pågår och vi ser ju såklart fram emot resultatet. 

För övrigt hittade jag en ny väg till Västerås i Lillhärad, trodde jag. Rak och fin var den men efter några km intervall kom man fram till 66:an. Fail.

Sen blev det Falafelpizza från nåt no name-hak på Gryta med lite bra snack om blästring och sånt som husägare tydligen pratar om på söndagar. Lyssna och lär, stadsråtta! Som vanligt fick jag gliringar om hur mycket pizza jag lyckas trycka ner i min lilla cyklistkropp:) 

Gryta är för övrigt en oregelbunden labyrint av vägar värre än tja, Skogstorp i Eskilstuna? äh va fan för trött för bra liknelser. Man kör lätt vilse. 

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Kanske får för mig att jobba lite, så att jag kan vara lite ledig imorgon när det är sol. 

Ledig och ledig, den här ledigheten är ledighet på papperet. Min hjärna har aldrig jobbat så hårt med att processa olika beslut som det här året. 

Jag får leva med att den här sommaren är som den är. 

Om jag var moderat skulle jag kunna säga att det är ett skitår, och på så vis intala mig själv och er att alla underbara fantastiska glädjebringande äventyr och vardagligheter aldrig har ägt rum eller kommer hända igen: Gotland, Öland, basemile, midsommarens nattcykling, gruset i Vad… all iskörning på längs hällbergavägen. Och allt det ocykliga. Nej, något skitår är det inte, även om en för tidig gryning med sand i ögonvrån kan få det att kännas så.

På onsdag kan det bli tal om att spionera på Smestan igen, denna gg för att testa deras onsdagsträning. 

Och faktum är att igår kändes racern bättre än på flera dagar.

Vi får se! 

Inga foton idag, surfen är slut tyvärr 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s