Något om pendlingen 

Det har blivit dags för en klassisk uppryckning. Jag måste vila från de stora beslut som ska fattas inom ett par veckor. Istället tänker jag uppehålla mig vid kvicksundsbron och göra en recap av första jobbdagen och höstens sista cykelpendling.

Och hylla pendlingen lite.

Det är mysigt att pendla med cykel. Man får något att se fram emot vid arbetsdagens början och slut. Man får höra morgonfåglar och se soluppgång och kanske solnedgång beroende på årstid. Rytternevägen är vacker, man är röd och mosig och fräsch när man kommer till jobbet, ibland glömmer man deon eller underkläderna och får en anledning att förnya garderoben (men inte förrän affärerna öppnar vid 10) etc etc. 

Men det fuckar upp cykelträningen med sina skräpmil och man blir en ensamvarg som är ack så mystisk och beundransvärd men fy så ensam.

Ja ja allt det där vet ni. 

Igår skulle jag fixa lite grejer i Eskilstuna och bestämde mig för att jobba första dagen efter semestern. Bokade in lunch med Anna (som fick mig att köpa racer en gång i tiden!) för att mildra jobbchocken. Vi hamnade på Spicy Hot och deras veganmeny, jag tog V5 med gul curry NOM och Anna nudlar. MVG! 

Det var rätt somrigt; jag klapprade runt i de klackskor som jag har i reserv på jobbet när jag inte får plats med skor i ryggsäcken. Och Anna hade vikt upp jeansen sådär somrigt. Och vi käkade oumph i solen och avhandlade diverse viktigheter som man alltid gör med denna min kloka Anna. 

Word hängde sig så jag fick göra annat än det jag hade tänkt. Men jag var trevlig mot dem som förtjänade det och smög runt i korridorerna för att spana in våra nya källsorteringsmöbler. De var skitsnygga!

Men innan jag kom till jobbet hade jag redan fått uppleva lite somrigheter: först var 56:an tom på bilar efter rytternekorset och jag kunde sladda runt på hela vägbanan, och sen insåg jag att det berodde på Kvicksundsbrons reparation. 

Och så fick jag åka båt på morgonkvisten! 

Jag rullade ombord och satte mig tillrätta, och det var nästan som ölandsfärjan eller Ölandsbron och cykelfärjan Dessi, fast det var gratis och kortare färd.

Och sen på vägen hem var det båt igen! Och nån käkade glass på bryggan. Och sen var benen tyngst i världen och racerns sittställning så framåtlutad att jag funderade på att sälja den.

Så är det alltid när jag varit borta från den ett tag. Antingen så vill jag sälja den, eller så vill jag sluta med den. Det brukar gå över, ibland. 

Sen körde jag över Strömsholm och mötte de ack så torkade men vackra vägrenarna som NÄSTAN såg ut som Öland och då var det verkligen läge för ett bad. 

Och det blev det, på lögarängen. 

Och nu ska jag ner på stan för en liten brunch med Marléne som är en kär vän från politiken.

Och ikväll ska det bli sol! 

Bara en sån sak. 

Kram! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s