Det kom ett brev… eller Ok, jag döper dig till Puff


Hej Bullen, 

Jag är en tjej på trettiosju jordsnurr som har ett problem. Jag har just varit på Öland och uppfyllt en dröm och nu när jag är hemma igen så går jag runt och önskar att jag fortfarande var på Öland! 

Detta trots att jag vet att sådana tankar bara gör mig ont.

Jag vill tillbaka till solen, de vita grusvägarna med gräsremsa i mitten där jag får spänna vaderna, och jag vill tillbaka till saltvattnet.

Ingen förstår mig.

Vad ska jag göra? 

Mvh, 

”Piff”

PS. Ja, det är solen och benen och de vita stenarna och sanden på bilden som är med i inlägget. Och det regniga fastlandet, som jag ju egentligen älskar. Till råga på allt så har det kommit muppiga linjer och markeringar här i inlägget som jag inte blir av med. DS

 

Hej ”Piff”!

Tack för ditt brev.

Först vill vi på redaktionen understryka att det är helt normalt att känna som du gör.

Och vi lovar att inte be dig välja glädje.

Och sedan vill vi gå in på några delar av ditt brev.

Det första handlar om det här med att förstå. 

Du skriver att ingen förstår dig. Det är helt normalt att känna så! Men hur kan du kräva att någon, som inte delar samma erfarenhet av ö-sol och gruscykling ska kunna förstå? 

Ta din bror till exempel. Han älskar att gå i skogen, plocka bär och svamp och pyssla med insektshotell. Och annat mysigt med förstås. Och han har aldrig upplevt glädjen i (eller Gud förbjude haft intresse för!) en cykelbränna.

Men igår när ni gick promenad hade han svårt att slita sig från blåbären. Han plockade och plockade. Du gnölade och ville hem till badet för att solen äntligen behagat sig fram. Ni hittade inte en enda kantarell, till din brors stora besvikelse. Du sket i vilket, bara du fick bada.

Idag på din löprunda, som du tog när de åkt hem från ert gemensamma lantställe där ni var, hittade däremot DU kantareller. Och din bror åker hem för att bege sig till Gotska sandön.

En ö full av sand, kust och saltvatten.

Du hittade det som han längtar efter, medan han snart strövar runt i det som du längtar efter.

Så kan det vara kära ”Piff”!

Sedan undrar vi på Bullen-redaktionen också lite varför det är viktigt att just han ska förstå. Eller att någon ska förstå! Kan det inte få finnas saker som bara du förstår? Minnen som bara är dina? Som du kan plocka fram en regnig dag när löparskorna gjort sitt och myggen gnager hål i cykelbrännan? 

För syftet med minnen är att påminna dig om det du älskar, och det du har kapacitet till.

Vidare konstaterar vi att du inte delar det här inlägget på sociala medier. Det är helt normalt att inte vilja dela allt på sociala medier. Det är även helt normalt att vilja dela allt på sociala medier.

Till sist föreslår vi att du döper det här inlägget till Puff. Inte något ångestframkallande jävla dravel om sand eller saltstänkta grusvägar yada yada. För det är ju Puff du längtar efter – oavsett om Puff är han, hon, den, det eller någon annan form av det vi som du vill ha.

Och så tänkte vi lägga upp några bilder. Dels är det bilden på dina hallonröda löparskor och rosévinet på kylning i vattenhinken. Det får bli omslagsbild. Vi tycker det ser så somrigt ut och vi vet att dina föräldrar som snart kommer på visit också tycker det.

Det andra är såklart kantarellerna, som du bar hem i ditt linne.

Det tredje är en film där din favoritkrasse bombarderas av sommarregnet. Dropparna studsar så fridfullt. 

Regn är liv, precis som sol är det. Och vattnet studsar på krassen precis som havet slår mot land i ditt förra inlägg. 

Ner till ån och bada med sig nu!

Mvh,

Bullens red.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s