Ö

Hej igen!

Jag sitter på färjan och försöker landa lite, som det heter. Jag har en öl (för att jag var sugen), en wrap (för att den var vegansk) och en smoothie (för att känna mig nyttig).

Det har gått några dagar till av min ö-sommar och först nu börjar bloggviljan att återkomma. En anledning är att Tony behöver få reda på var hans väska hållit hus hittills. Men det beror kanske främst på att jag är mellan två öar; på färjan från Gotland till Oskarshamn. I Oskarshamn ska jag bo på ett lagom dyrt hotell eftersom färjorna inte matchar, och imorgon bär det av till Byxelkrok med morgonbåten. Om allt går väl landar jag på Öland nån gång innan halv elva.

Och då vankas någon mil morgoncykling till de barndomsvänner som ska husera mig. Och där väntar möjligen en kopp nattsvart välkommen till Öland-kaffe. Och med lite tur så kommer jag över ett ex av den förföriskt degiga ölandslimpan, som vi då kan tugga på till kaffet.

Jag ska kolhydratnjuta av den, som Jonas Colting lär ha kallat det.

Planen är alltså en kortare nostalgitripp på crossdäck till barndomens badklippor. Min familj har fortsatt att besöka Öland, så de fattar inte riktigt grejen med min tripp, men för mig är den viktig.

Detta blir min sista sommar som vagabond. Jag är färdig med soloturerna. Jag kan dem! Har gjort dem! Även om jag körde mängder med ljuvligt grus på Gotland, så var det ensamt. Jag försökte njuta, och gruset underlättade ju, men hela tiden önskade jag mig in i en klunga.

Soloturer ger frihet, visst. Man kan dra när man känner för det, vart man vill, stanna när man vill. Käka vad man vill och dricka hur man vill. Näcka när man vill. Träffa folk. Bete sig hur som helst. Man har inga ramar.

Och man kan hälsa på folk, bli bjuden på middag, dela reseberättelser och bli betraktad som en hårding som kör själv. Jag tror till och med att folk är lite extra snälla när man kommer själv, det skulle jag ha varit.

Men jag har inget behov av den där bekräftelsen.

Jag är färdig.

Nästa sommar blir det cykelresa MED andra, eller resa med andra utan cykel. MED är viktigare än cykel för mig.

Ja, så då tänker jag kräma ut det bästa av min allra sista solotur. Jag ska till exempel lägga bort telefonen och glo på badklipporna. Jag ska cykla runt till alla ställen och sammanstråla med barndomsvännerna på kvällen och nostalgiprata om hur det var när det begav sig.

Och så ska jag inatt njuta av mitt lagom dyra hotell med hotellfrukost innan jag trampar ombord på färjan.

Jag tänker skita i att känna mig ensam, eftersom jag egentligen inte är det.

Nu avslutar jag det här inlägget med lite foton. Och eftersom det knappt är täckning här på båten, så kommer väl det här att publiceras när jag når det småländska farvattnet.

För övrigt känns det tryggt med de småländska rösterna här på färjan. Ovant, men lugnande.

Bilder kommer tydligen senare, uppladdningen är knas.

Och detta publiceras nog när jag redan är på Öland. Schizo.

Aja. På återhörande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s