Nattvak


Ligger och proväter cykelkakor i sängen och funderar över månaden som gått. Min uppladdning inför det här äventyret; vad jag hade för bild i huvudet och vad som blev. 

Och hur man bör hantera det som blev. 

Varje gång jag gör en uppladdning eller en nedräkning till något, så får jag för mig att det ska var livsavgörande. Eller att det kan vara det, om jag vill det. Om det behöver vara livsavgörande.

Den här gången hade jag bilden av att jag skulle genomföra en superfokuserad uppladdning med styrketräning, intervaller och snabbgrupp. Jag skulle meditera varje morgon och kväll och jag skulle ha vägledande, motiverande samtal en gång i veckan.

Jag hade tänkt att allt detta skulle kunna samsas med jobb, tre ideella uppdrag och ett externt skribentuppdrag. Och så alla viktigheter och betänkligheter. Allt mek. Och så bloggen. 

Vissa saker har jag verkligen valt bort aktivt. Men andra är kvar, och då kanske inte direkt saker. Jo släkten är bortvald. Den fick sitt i vintras och våras. Nej, det är spår i mitt sinnes stenmur inristade med hacka som vägrar gå ur. 

Det är tankarna! 

Inte bara på styrketräningen. Den har jag nästan lyckats tänka mig in till. Men så måste man teckna för en period, och jag vet ju aldrig vad jag gör om en månad, eller testa en vecka, men det kräver nya rutiner. 

Jag som jobbar med att inspirera folk till att tänka nytt kanske skulle ta och tänka nytt kring mina egna tankars kraft och riktning.

Få mer ordning på dem. De ska jobba för mig, inte tvärtom. 

Så ikväll när jag körde hem scotten så blev det skräpmil. Det heter tydligen så när man cyklar planlöst utan tryck i pedalerna och stannar och tar suddiga kort på en stor och en liten häst i samma hage. 

Det blev väl helt enkelt de fem sista skräpmilen innan Dalsland då! 

Godnatt, imorgon bär det av.

Blev med Rapha-jacka! Är benägen att hålla med om att de gör de bästa jackorna; vill sova cykla äta dö i min

2 reaktioner på ”Nattvak

  1. Dom är aldrig skräpmil när det blir kort på en häst och dess ponnykompis! (Har själv tagit minst ett halvdussin i olika årstider; blev en nästan sorgsen runda en gång när ponnyn var borta och jag fruktade att den hade fått kolik e.d.)
    Och för resten: kroppen kanske inte behöver några skräpmil, men själen absolut gör det – och utan själ blir det aldrig några riktigt bra träningsmil!

    Gilla

    • Åh nej hoppas det var bra med ponnyn. Det är alltid rogivande att ha stående inslag under rundan och i det här fallet såg de ut att trivas så bra tillsammans. Oavsett skräpmil så var det skönt att få komma ut och rulla lite lätt inför tre dagars skogskörning som nu väntar. Och ja, själen älskar de där ögonblicken av tyst observation!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s