Innehåll: klungcyklist, hanteras varsamt 

Sitter i fönstersmygen och lyssnar på duvornas kutter och grannarnas inrökta lördagsgnabb. Imorgon är det Smerundan i Eskilstuna, ett motionslopp som körs på vackra Sörmlandsvägar. Min plan är att åka dit och spana lite på Team Smestan, en av Eskilstunaklubbarna jag inte känner så väl. Jag ska låta Racern få äran att köra detta lopp, eftersom Ridleyn behövs här hemma på tisdag då det vankas grusmil. Planen är att sova hos Karin efter loppet. Jag ska då passa på att betala tillbaka en skuld till hennes hälft med lite massage.
Jag ville därför rulla lätt idag och ledde en lugn grupp på distansrunda (i solen värmen försommarfärgerna!).

Som alla klungor har så hade även denna sin unika karaktär. Vi var nästan jämna förutom en cyklist, som vi anpassade farten till. Dynamiken var spännande att observera, det utvecklades en del klungsnack. Jag vill påstå att det började när jag gav ett tips till en herrcyklist jag ansåg var i behov av det: han lättade från sadeln ofta och låg framför mig, vilket orsakade en viss ryckighet. Så jag serverade honom pedaltricket: vill du lätta från sadeln på ett klungharmoniskt sätt, tryck i lite extra med ena pedalen.

Serverat, varsågod att ta om du vill.

Detta tips uppskattades på västeråscykeln där jag ledde en grupp män och kvinnor som var jätteduktiga och positiva.

Nu tog det en sekund efter mitt tips, så ville han börja tipsa den som var svagast i klungan om rätt kadens. Flera blandades in i diskussionen och jag valde till slut att själv ta kadens-snacket med cyklisten i fråga för att det på nåt sätt kändes bra att det kom från en ledare.

Klungan rullade på fint trots att vi var ojämna och lyckades foga in henne, ja det var en hon, bland oss. Men hon var ändå i fokus på ett sätt jag själv inte hade velat vara: ”är du med? Går det bra?” Och ”är hon med? Vänta hon ska med!” Etc.

Hela tiden ett gott uppsåt men som blir ett för stort fokus på den enskilda. Och jag kan inte låta bli att störa mig på att jag själv började tänka att det var ju ett väldigt sammanträffande att det var just HON som skulle hamna i fokus hos HONOM och inte den andra herrcyklisten som körde på minst lika låg kadens.

För det gjorde att jag tappade fokus.

Dessutom: herrcyklister som puttar på andra cyklister på ryggslutet (oj då jag råkade komma åt rumpan förlåt!!), detta går fetbort. Dels handlar det om balans, men även om integritet.

Sammantaget är det riktigt klurigt detta med att ge tips. Det är en sann balansgång! När jag leder grupper försöker jag att inte ge tips i onödan. Hellre ha diskussioner som kan få personen i fråga att själv tänka efter. För det är då man lär sig. Och jag vill att tips ska kunna ges till samtliga oavsett vad personen har mellan benen.

”Ah men det kan man väl!!” kanske nån läsare tänker. Jo, men man ska vara jävligt ödmjuk inför varje persons förkunskaper, teknik, utrustning, sinnesstämning etc. Uppenbara säkerhetsrisker eller klungrelaterade saker som att hålla höger/vänster, vara tajta eller sakta ner är en sak, men att ge tips för att göda sitt ego och för att personen tillhör en minoritet och därför är allmängods och öppen för alla ”cyklister som vet nåts” kunskaper om denna ädla konst, det går bara bort.

Raljerar lite, och vad vet jag om dagens begivenheter egentligen, och andra dagars, men som liknelse.

Å andra sidan: om man lyssnar på tips från folk och börjar störa sig men ändå lyssnar à la ”ta skit och gör det till guld”, då har man vunnit mycket! Lyssna, smaka, tugga, och svälj det du vill ha. Spotta ut resten.

Men jag önskar att jag inte reagerade så starkt på när just män förklarar för kvinnor hur man cyklar. Jag önskar att vi härmed ger varandra tips på ett ödmjukt sätt och ger fn i att putta varandra på röven! Och jag önskar att vi tar emot tips och gör dem till guld! Till styrka! Till rätt kadens! Och jag önskar att vi ibland bara kunde hålla käften och cykla och sköta klungdynamiken snyggt.

Jag önskar att jag själv kunde allt det.

Pust. Brännan fick sig en omgång idag iallafall, och en herre tyckte att hummusen på mackan på fiket var god. Ah men vad trevligt! Ja alltså inte lika god som den han gör när svärsonen kommer på besök, men ändå. Sen tipsade jag honom om jordnötssmör och ikaffe havremjölk.  Han skulle testa det. För övrigt ansåg han att havregrynsgröt var den bästa uppladdningen vilket jag håller helt med om.

Det här inlägget tar aldrig slut.

Jo, nu.

Nu.

Nu tar det slut.

img_0179-1

4 reaktioner på ”Innehåll: klungcyklist, hanteras varsamt 

  1. En jätterstor(*) portion havregrynsgröt med en tesked (1 tsk!) gurkmeja, rejält med svartpeppar och sex-sju färska dadlar (gärna övernatt i kylskåpet). Två matskedar frusna blåbär som man äter sist.
    (Det behövs ingen saft eller fruktsoppa, men smaken är som baken.) Så mycket svart kaffe som magen tål.

    Jag garanterar att man kan cykla fyra-fem timmar innan man blir rejält sugen på en fikapaus!

    (*) För en lite äldre herr med bra appetit och medelstora cykelkläder: 3,5 dl gryn, 8 dl vatten, 0,5 tsk havssalt. Låt koka för 5 min, rör om ett par gånger men inte hela tiden! Låt stå under lock för 5 min.

    PS Bra skriven blogg, med kloka insikter och lite udda humor, viktiga synpunkter om cykliga och ocykliga saker. Gillar stort!

    Gillad av 1 person

    • Ah men vad roligt Jussi att du tycker det!
      Spännande havregrynskoncept; har alla ingredienser hemma så får väl testa! Hickade till lite vid svartpeppar men det fyller säkert sitt syfte i helheten… och givetvis ska gröten kokas med omsorg som du beskriver. Tack för tipset;)

      Gilla

  2. Kom att tänka på detta inlägg vid ett cykelpass, då jag fick små (för mig självklara) tips varje gång jag och den andra cyklisten (en man) var uppe och drog. ”Du kan växla efter backen”, ”håll igen lite uppför så alla är med”, ”när vi kört över vägen där framme kan du växla”, och en regelrätt instruktion om hur jag utför växlingen genom att öka tempot medan cyklist i högerledet ligger kvar i samma fart. När vi låg sist var det istället ”hur känns det?”, ”går det bra?” trots att jag inte visat ett enda tecken på att jag inte skulle ha orkat med. Till slut var jag så frustrerad att jag (efter ytterligare ett tips) faktiskt sa till vederbörande att han inte behöver säga till hur ska jag cykla och växla, att det här är inte första gången jag cyklar och, efter vad som lät som en halvdan ursäkt, betonade att han gett mig tips varenda gång vi båda är uppe och drar. Jag klarade inte av att lilla tjejen (också van cyklist) behöver tips från den (uppenbarligen) vana herrcyklisten, precis som du skrev ovan om att vara ödmjuk inför andras kunskaper. Så bra skriver, det peppade mig att säga ifrån!

    Gilla

    • Tack Johanna för att du berättade! Bra att du sa till herrcyklisten. Han fick sig säkert en tankeställare av ditt konstruktiva och sakliga påpekande. Denna typ av situationer är ett eko av resten av tillvaron där kvinnor är allmängods, fria att kommentera och tipsa efter eget godtycke. Är det inte för utseende så är det för cykling. Vi ses på vägarna!

      Gilla

Lämna ett svar till Johanna L (vi är vänner på FB) Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s