Tjugo år som fri – idag.

På gymnasiet hängde jag mycket med en tjej som hette Jeanette. (Eller heter, hon är småbarnsmamma och jobbar som lärare på vår gamla högstadieskola i Täby). Ett sportlov i Åre kom vi i samspråk med ett gäng snubbar som åkte snowboard. De var väl något år äldre, och en av dem var skitsnygg och jätteduktig på snowboard. Han blev kär i Jeanette, det märktes tydligt: de åkte alltid stolliften tillsammans och småpratade sådär förtroligt. Vi hörde ju aldrig vad de pratade om för det gör man ju inte, men vi är helt övertygade om att de var kära och att vi fick bevittna det.

Vi, det var jag och den skitsnyggas kompis, en lite introvert, rar gosse med finnar och snäll blick. Och piercings. Han hette Bengt, och precis som sina kompisar så var han vegan.

Ungefär samtidigt började jag läsa reportage om hur grisar fraktades i trånga transportbilar. De knuffades nedför flaken för att det skulle gå snabbt in till slakteriet. Jag läste om hur personal kontrollerade könet på nykläckta kycklingar, och om det var en tuppkyckling så lade dem honom i en svart sopsäck tillsammans med ett hundratal andra och knöt ihop säcken ovantill. Säcken ställde de sedan på bakgården. Han hade inget ekonomiskt värde i äggproduktionen och det billigaste var att låta honom kvävas till döds.

Vårvintern blev vår, och vi hamnade på fest hos snubbarna. Det blev fest på fest, och till slut var det Valborg. Och då sa jag och Jeanatte till snubbarna att vi skulle bli vegetarianer. Så vi skålade på det, och från den dagen var vi fria. Köttfria.

Om jag hade varit en framgångsrik tävlingscyklist, gärna med fru/man/barn, hade jag kunnat ha en blogg som hette Vegan Cyclist. Då hade jag kunnat flasha alla feta resultat från banorna, stigarna och vägarna. Jag hade kunnat göra videos om hur man får ihop familjelivet med cyklingen, och om hur man får ihop cyklingen med den veganska livsföringen. Jag hade kunnat lägga ut skarpa, förföriska bilder av de växtbaserade måltider som gjort mig till den framgångssaga jag var. Jag hade eventuellt kunnat jämföra min form innan och efter jag blev vegan, och på så vis kunna väcka förundran och nyfikenhet.

Det finns en cyklist som gör detta. Han har stenhårda muskler och bor i Kalifornien. Han heter Tyler Pearce. I en av sina videos driver han med att han nån gång vann över en trettonårig damcyklist, men i övrigt har han vettiga åsikter och över 3000 följare. Han lägger upp grejer som nästan alltid innehåller två komponenter: cykling och veganism.

Det är ett bra koncept. Jag vet flera sådana nischade träningsbloggar som får massvis av följare för att de bryter köttnormen. Just för att de bygger styrka och muskler utan att tugga i sig någon annans muskler. Och speciellt om de är nyvakna veganer, för det innebär att läsarna får följa med i någon typ av förändringsresa, och det är alltid spännande.

Jag är inte nyvaken. Jag har varit vaken i 20 år. Och för er som tycker att jag är en jobbig jävel som hela tiden frågar om vad saker och ting innehåller, eller helt enkelt bara tar en svart kaffe på fiket för att det är det enda som erbjuds, så kan jag säga:

Ja, det är alltid ansträngande att bryta en norm. Den svenska matkulturen är marinerad i djurprodukter: äggmacka, ostmacka, julskinka, gräddglass, skummjölkspulver. Det är klart det kan vara jobbigt, och ibland gör jag tabbar, men alternativet är jobbigare: att mina pengar ska gå till djurindustrin så fort jag stoppar nåt i käften.

Vi kan ta inseminering av kor. Tänk er en ko och en människa. Människan stoppar in sin ena arm i ändtarmen på kon för att nå livmoderhalsen, och håller fast den. Den andra armen för in en behållare med sperma genom kons vagina, och efter lite lirkande med armen i ändtarmen, för man in själva sperman så att befruktning kan ske. Sen när kalvens föds, då tas den direkt från mamman för att människan ska kunna ta kalvens mjölk. Detta sker några gånger under kons livstid, tills den dödas i förtid på ett slakteri i kanske Linköping, ca fem år gammal istället för 20-25 som är dess naturliga livslängd.

Till på köpet ska människor behöva ha detta som försörjning. T ex i Eskilstuna, här finns både inseminerings- och komjölkmaskinsföretag. Jag cyklar förbi dem båda rätt ofta.

Nu ska jag peta ut en bit sparris som fastnat mellan mina två visdomständer. Sen ska jag vila lite, och kanske våga mig ut i den fantastiska valborgskvällen, som självklart är varm och vårlig bara för att jag är sjuk. Jag skulle ha träffat några fina cyklistvänner, men är man sjuk så är man. Jag får smyga runt så att jag slipper hosta på någon.

Kram på er, och vill ni imponera på mig så googla fram Earthlings och kolla på den. Finns på Youtube. En halvtimme räcker. Skriv här i kommentarerna vad ni fick för tankar.

Peace, och bli friska från er förkylning om ni ännu inte är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s