Ockelbo vs. Leksand

Härmed ett knäckebrödstest.

Sedan jag drog ner på vitt bröd för ett par år sen har fördjupat min kärlek till dessa knapriga stycken svenskt kulturarv. Deras stora fördel är att de håller sig; bra för mig som ofta är på resande fot. Jag slipper missa att lägga in dem i frysen och slipper möglande bröd i påse som ger ifrån sig en grågrön dammpust när jag kommer hem. De har dessutom ofta en kort innehållsförteckning, typ råg, vatten, salt och jäst, och så har de mycket struktur på ytan som gör att de känns rejäla. Detta gör att de passar bra som bas i en lättare måltid som då gärna får innehålla nån god dryck (buggnördar vet att det finns en låt om en han som bjuder en hon på knäckebröd och vin, och jag förstår varför! Det är enkelt att ha till hands, och de kompletterar varandra: vinet gör det festligt, och knäckebrödet gör det nyttigt, och signalerar seriositet hos den som bjuder. Eller kanske att den vardag som eventuellt följer på denna vin- och knäckebjudning lika gärna kan visas upp på en gång, som för att inte dölja något. What you see is what you get. Och i de fall som denna typ av bjudningar sker i ett infall av spontanitet, så har man iallafall något att plocka fram och bjuda på!)

Dessutom kan de göras mjuka; bara att göra iordning mackan på kvällen innan och gärna då med sylt eller gurka som del av pålägget.

Mina vanligaste påläggskombon är:

– fjällmackan: falu rågrut med Tartex-pastej, som kan köpas på tub och liknar leverpastej om du är köttis. Obs, Pastejkökets vegetabiliska pastej är mjäkig. Dryck: blåbärssoppa eller varma koppens potatis- och purjolökssoppa.

– Viktigt lopp-mackan: valfritt knäcke med jordnötssmör och banan. Eg godast på mjukt bröd, men jag har accepterat att jordnötssmör funkar på hårt också. Dryck: nattsvart kaffe.

– långfrukostmackan: Leksand med tahini (sesampasta) och saltgurka eller tomat beroende på säsong. Dryck: nattsvart.

– påskmackan: Leksand med gravlaxsås, kall potatis och tångkaviar, alt Oatly iFrache och rödlök. Dryck: mariestad.

– riviga rejäla påskmackan: äggfri majonnäs och hemkörd Kimchi, extra stark. Dryck: snaps.

– helgmackan: Leksand med tahini, avokado och tomat. Dryck: nattsvart kaffe.

Den enda nackdelen med knäcke är att de lämpar sig illa för ryggfickan. Deras knapriga karaktär gör att de lätt bryts sönder, pålägget trillar ut och det blir smuligt överallt.

Ett mysterium är att knäckebröd sällan erbjuds som mack-alternativ på cykelfik (eller har jag missat nåt?). Så man får ta en när man kommer hem istället.

En annan nackdel är att man inte direkt kan doppa det så där gemytligt i olivolja som man gör med vitt bröd på restauranger. Man kan däremot doppa det i hommous, och olika typer av andra trevliga röror.

Över till själva testet.

Ett plus för varningstexten

I det här testet undersökte jag rågsmakens fyllighet, sprödheten samt vardagligheten. Vardagligheten är viktig då man ska kunna leva med sitt knäcke dag efter dag, pålägg efter pålägg.

Leksand vinner. Smaken var fyllig trots sin normalgräddning, fylligare än sina två besprutade syskon (normal- och brungräddat). Sprödheten var bekväm för käkarna, och tjockleken var dessutom rejäl. Det kändes också saftigare. Det duger avslutningsvis finfint som vardagsknäcke. Ett plus för att bageriet är fossilfritt.

Ockelbo heter den andra sorten. Japp, den heter Ockelbo trots att den bakas i Gimo i Roslagen av företaget Roslagsbröd. Det är definitivt inget vardagsknäcke utan snarare ett delikatessknäcke, som lämpar sig för ett glas fint rödtjut och en lyxig hommous, kanske med soltorkad tomat. Det tar tid att tugga sig igenom den kompakta skivan, vilket även gör att det inte känns särskilt sprött. Eftersmaken sitter i ett tag och Ockelbo fastnar inte lika mycket i tänderna som Leksand, vilket underlättar om man sitter på en fin restaurang eller första dejten.

(Personligen kan jag inte sluta tänka på män med skäggstubb, slitna jeans och Dressman-leenden, dvs midsommar i skärgården, när jag tuggar mig igenom Ockelbomackan.)

Det var det testet. Hur jag gör tahini? Jag rostar sesamfrön (oskalade) i en stekpanna, ibland ihop med några solrosfrön om jag har, sen mixar jag dem med rapsolja och lite salt i en mixer tills det blir slätt och tappar upp den i en fin glasburk. Den förvaras med fördel i skafferiet eller köksskåpet, och blir onödigt hård av att stå i kylen.

För övrigt går det tydligen bra att rosta knäckebröd i brödrosten. Och knäckebröd har en till stor fördel: det är svårt att baka själv, så man slipper göra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s