Påsk

Jahaja, så sitter man i soffan i Västerås igen, tillbakakommen med en dag kvar av ledigheten och käkar kvarglömt påskgodis. Yep, hade stått och rullat chokladrutor till släkten som givetvis glömdes kvar i frysen. Synd för dem, bra för mig. Och påskharen var nådig så jag fick mitt chokladbegär stillat ändå.

Det blir en del högtider med släkten för min del. Jag har flera ggr tänkt att jag skulle ta med mig cykeln upp till stugan när vi ses, köra lite sand och skog, men det har inte blivit av mer än en gång, i samband med en cykelsemester i Roslagen. (Då hade jag en avskedskomitté av syskonbarn, det var givetvis superrart

Jag brukar sakna cyklingen när jag är borta från den, och lida lite.

Ibland får jag för mig att det är träningen jag saknar, så då tar jag med mig löparkläder och drar iväg på små rundor. Men jag kommer liksom ur fas med släkten då.

Men sen brukar jag tänka att jag ska passa på att njuta av att göra allt det jag inte vanligtvis gör när jag cyklar. T ex hugga ved och stapla den (överkroppsträning), vinterbada (orka vänta till sommaren), slippa diska samt spela Fia (sällskapsspel utövar jag enbart i sällskap av minderåriga). Och jag brukar tänka att frånvaron av cykling är övergående. Och känna mig glad att ha något i vardagen som ger så mycket glädje, som väntar på mig när jag kommer hem (den väcker såklart en massa andra känslor också, men det är ju inget jag nödvändigtvis saknar och hålls därmed borta från detta inlägg)

Visst låter det präktigt och enkelt. Och det är det när man har testat och märkt att det gör en glad och lite lättare i sinnet. Många kanske redan tänker så, grattis, eller så gör många det inte, och det måste man inte heller.

Och så min sommar dårå. I sommar t ex kanske det händer något som gör att jag inte kan cykla på ett vettigt sätt på flera månader. Om detta skulle få för sig att inte hända, har jag därför en plan B, som går ut på att maxa allt det jag inte kan göra om det som kanske händer i sommar faktiskt händer. Typ cykla till Öland, cykla på Öland och bada massor i havet vid Ölands kust. Eller Gotlands. Och givetvis få en riktigt skarp cykelbränna och slippa alla mygg.

Lite som att dra ut på löprundan i en frisyr som inte funkar under hjälmen, men ändå funkar.

För övrigt lagade jag mina skoskydd på samtliga punkter efter att ha skrivit klart det förra inlägget om den stundande separationen. Det känns lite kristet när jag tänker efter, något man värdesätter högt som liksom återuppstår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s