En helt vanlig kväll

(Bloggen fortsätter på drift- och underhållstemat eftersom jag fortfarande har nåt hostigt i halsen och inte har nån runda att rapportera om)

Igår var det dags att vittja avfettningsbadet och laga punkan på 12-åringens MTB. Syftet med det var att kunna lura med mig honom på en lamptur i Vilsta (eller kanske råka låna hans cykel). Karins hälft fick i uppdrag att laga det löjligt lilla hålet i slangen medan jag gjorde grovjobbet. Under tiden solutionen torkade tog jag mig an smutsen på Ridleyns kassett.

Jag bänkade mig i badrummet, slog på Radiopsykologen och började pilla bort smuts från kuggarna, en efter en. Till min hjälp hade jag en tandpetare, mina naglar och tre spikar.

Radiopsykologen pratade med en kille som hade ångest och ville starta om sitt liv. Nystart. Det lät som att han hade en rätt bra plan, vilket var inspirerande.

Karin kom ner och ville använda badrummet. Jag var i ett flow så hon fick klättra över mig in till toaletten. Hon kikade ner i plastburken med avfettning och på de rengjorda kuggarna bredvid. Lite försynt undrade hon om inte jag skulle ha lust att ta mig an hennes pendlingshybrid. Den kanske också skulle må gott av ett litet avfettningsbad?

(Karin hatar allt som har med avfettning att göra, men är såklart glad att andra gillar det. Hon vill att det hon smetar ner fingrarna med ska kunna tvättas bort med vanligt vatten, och är inte ett dugg intresserad av vätskor som måste lämnas i farligt avfall på återbruket. När hon lagar punka, gör hon det snabbt och metodiskt.)

När kassetten var tillbaka på Ridleyn stängde jag locket till burken och sköt in den under en lämplig hylla för senare borttransport. Det påminde mig om en annan burk, i ett annat badrum, med ett annat avfettningsmedel, som jag ställt undan på samma sätt. Under en lämplig hylla för senare borttransport. Undrar om han-då-det-begav-sig har transporterat bort den.

Jag knäppte kedjelåset, trodde jag, men det ville såklart inte. Till slut gick det i trappen igen och Karins hälft tittade in och undrade om jag hade dött eller nåt. Han kommenterade att kassetten såg ren ut samt att det var läggdags. Jag konstaterade att jag missat kvällsnyheterna på teve. Sen tog vi oss an kedjelåset med hjälp av Hälftens specialknyck. Jag höll emot och Hälften ryckte till. Kedjelåset kom på plats, och huset kunde göra kväll.

Så var det med det.

Bilden på cyklistbenen kommer för övrigt från Siljan Runt, från den tiden då de på bilden fortfarande bar svarta strumpor i cykelskorna.

5 reaktioner på ”En helt vanlig kväll

  1. Hur länge sen var det de bar svarta strumpor? Varför gör de inte det längre och vad har de för strumpor nu då? Eller har de inga strumpor alls..?!

    Gilla

    • Detta var under Siljan Runt 2013. Det är kutym att bära vita strumpor inom cykelsporten. Cyklisten till höger har dessutom även bytt till både vit ram och vita skor sedan fotot togs.

      Gilla

Lämna ett svar till groncyklist Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s