Skärvor av cykligheter

God eftermiddag.

Det har inte hänt så mycket cykligt att rapportera om. Öppet spår och tillhörande förkylning samt släktkalas med skidåkning och syskonbarnmys kom emellan.

Jag har iofs lokaliserat kedjelåset på Ridleyn, det är ju bra. Sen har jag betalat medlemsavgiften till Västerås cykelklubb (bättre sent än aldrig) och skrollat igenom mejlskörden från en av mina stalkers som slunkit igenom spam-filtret. Han använder en annan mejladress än den jag spärrat, så gjorde han med telefonnummer tidigare. Jag spärrade ett nummer, han använde ett annat, osv. Alla ni som aldrig blivit utsatta kanske tycker det är rart att få uppmärksamhet och att jag borde vara jävligt tacksam för att nån bryr sig – alla ni som blir utsatta vet exakt vad jag menar. Och ni som utsätter: använd hjärnan och visa lite jävla respekt, det vinner alla på.

(Oj, nu kom det ett chattmeddelande på Facebook från min andra stalker, trodde jag hade spärrat henne, får fixa det)

Jag kan inte komma på så mycket mer cykligt faktiskt.

Jo, jag YR-knarkade lite i helgen i hopp om att hitta gynnsamma vindar för vårpendling. Hittade  ”SV, 10m/s” till Eskilstuna-Västerås på eftermiddagen, vilket är den förhärskande vindriktningen och helt OK. Goda chanser till att flyga fram på Rytternevägen. Däremot ”V, 10m/s” Västerås-Eskilstuna blir motigt morgonen därpå. Jag uppdaterade några gånger men det blev bara ”V, 10m/s”. Ett vindpinat äventyr.

Jag har dock verkligen upptäckt att cykling kan fylla ett äventyrssyfte utan att det behöver ske i storslagna miljöer. Det kan vara ett äventyr att cykla till Stockholm, sova hos nån lämplig och cykla därifrån direkt till jobbet via Södertälje med första pendeltåget, som jag gjorde i somras. Alltid kul att ta med cykeln på pendeltåget, bara för att man kan. Äventyret kan vara att cykla till stugan i Lingbo 25 mil bort; återigen för att man kan (tack Mattias för sällskapet!). Har man inte fjällmiljö, berg eller vajande palmer får man också använda dygnet som äventyrsfaktor: t ex gå upp i mörket och möta soluppgången, eller cykla på natten, eller ge sig ut i skymning och komma hem i beckmörker. Eller, som en annan dröm jag har, att spendera några dagar runt Stockholm för att lära mig bra vägar in och ut från olika väderstreck.

Eller helt enkelt cykla på is och i snö. Låta årstiden utgöra äventyret.

Jag har nog tvingats använda fantasin till vardagsäventyren eftersom jag aldrig riktigt åkt på cykelresor i superhäftiga omgivningar heller. Jag har cyklat i Jönköping, Dalsland, Gästrikland, Västmanland, Uppland, Sörmland, Gotland. Aldrig utomlands förutom lite MTB på Nya Zeeland och downhill och sandcykling i västra Kanada. OK, medger att det var häftigt. Men det behövs inte för att cyklingen ska bli äventyrlig.

Jag ser till exempel fram emot att få anlända till mina föräldrar i Vallentuna på cykel. Jag ska svänga in på uppfarten och de ska titta upp från sitt trädgårdspyssel och krama om mig. Sen ska vi dricka kaffe och de ska bjuda mig på knäckemacka med jordnötssmör. Och avokado. Och testa min cykel, om de vill.

fy, har lite dåligt samvete för när mamma skulle göra det förra gången. Hon klickade i, men jag höll inte i cykeln ordentligt så hon gjorde en SPD-vurpa åt höger. Jag såg skräcken i hennes ögon under fallet. Förlåt mamma!!

image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s