Därför är jag fortfarande kvar – 2.0

VARNING

Det här inlägget kommer ge er bilden av mig som en gammal bitter byråkrat med för lite att göra.

Ni som känner mig vet att jag inte är sån, jag bara fick lite fredagsfeeling mellan möten och blankett-ifyllande och lät händerna flyga över tangenterna på ett kärt tema.

Till saken.

Jag får ju som sagt med jämna mellanrum frågan ”är du fortfarande kvar i Eskilstuna?”. Ibland med betoning på ”kvar”, ibland med betoning på ”fortfarande”, och ibland med betoning på ”Eskilstuna” (Aldrig med betoning på ”i”, men det kommer väl).

Först tänkte jag lista det bästa med de två världarna. Sen tänkte jag ge förslag på vad man kan säga istället.

Men allra först kommer en analys av frågans provokationskraft (borde jag inte vara kvar, borde jag inte vara kvar i just Eskilstuna, får man inte jobba/cykla/bo mer än tre år på samma ställe i det här jävla landet etc.).

Ordet ”fortfarande” indikerar att jag borde vara någon annanstans, helst igår. Borde jag ha flyttat? Eller bytt jobb? Faktum är att jag har flyttat åtta gånger inom Västerås sedan 2002, och då har jag bott i fyra olika studentkorridorer, tre olika lägenheter och varit sambo en gång. Och särbo en gång också. En av korridorerna bodde jag i två dagar, den kostade 1300 per månad och man delade på allt utom sin egen säng (tänk er tvärtom). Efter två dagar fick jag panik och flyttade tillbaka till mitt gamla rum som kostade 2000. En av mina forna korridorsgrannar hade inte ens greppat att jag flyttade (det skedde över helgen och han var väl inte hemma, eller så hade han inte alla hästar hemma, ni fattar). Han hade en anledning att fråga om jag var kvar. Och det var jag ju faktiskt inte, jag hade snarare kommit tillbaka.

Så på tal om ordet ”kvar”. Att vara kvar någonstans är för mig stressande, dvs. negativt. Det kan ha att göra med den allmänna samhällstrenden att man ska röra på sig, avancera, byta det och det tills man får det man vill ha. Så när någon ställer en fråga på det viset, kanske överlag en ja/nej-fråga, så blottlägger den sina förutfattade meningar. Jag tror för övrigt att det är typiskt svenskt – detta att vilja visa sig insatt. Lyssna bara på hur svenskar, som inte levt med engelskan som modersmål utan enbart pratar genom direktöversättning, uttrycker sig:

”Do you live here all fifteen people, or?”

(Bor ni här alla femton, eller?)

Vi vill visa oss duktiga, insatta, att vi hänger med. Men faktum är att det är minst lika riskfyllt, rent statusmässigt, att ställa frågan på det viset. För vi kan ha fel. Det kanske bor 14 personer där, eller 16. Några kanske dessutom är besökare.

Om vi istället ställde öppna frågor?

”Hur många personer bor här?”

I mitt fall skulle jag vilja att folk sa:

”Vad kul att se dig!”

Eller

”Vad kul att du jobbar här!”

Eller

”Har du kul på jobbet?”

För det är ju det viktiga, inte om, eller var, jag är kvar. Och inte om jag är det fortfarande.

Ok, över till det verkligt viktiga. Topp 5 för bägge ställena.

Eskilstuna först:

  1. Stigcyklingen. Grusvägar, skogsvägar, isvägar – å andra sidan finns det säkert också i Västerås om jag skulle leta bättre
  2. Sörmland och dess landskapsbild; åkrar, kullar, pittoreska hus och gårdar, backar, obskyra slott och herresäten, det öppna – å andra sidan är det bra med skogigheten i Västmanland också, tänk på backarna i Fagersta!!
  3. Färgerna på EIK: s tröjor. Yes jag föredrar svart-vit-rött framför blårange och vitt – iofs, de har konstiga prickar som ändrar storlek, ser inte det lite konstigt ut
  4. Jockes garageuppfart där man kan tvätta cykeln – men det kan du ju hemma i lägenheten också
  5. Mitt jobb (inkomst, det är ju bra) – men det finns väl jobb i Västerås också

 

Och så Västerås:

  1. Möjligheten till cykelpendling; bra start på dagen, kan ta udden av dryga kollegor etc. – men du kan ju ta morgonrundor i Eskilstuna också, vilket du för övrigt redan gör, tänk på intervallerna från Hållsta in till stan
  2. Groopen; träning, Helgmys, vattenspegeln, det krokiga trädet, sandbackarna – å andra sidan finns det ju en groop i Hållsta, du har själv upptäckt den, bara att dra rundor där
  3. LVG-omgivningarna, mer vägren och möjligheter i samtliga vädersträck – å andra sidan är det superfint att cykla ner mot Harpsund/Mellösa/Flen, och du kan cykla utan vägren också, bara att köra
  4. Närheten till Mälaren, kan ta dopp vid Lögarängen på väg hem från jobbet – ja men kör ut till Sundbyholm då om du är så jävla badsugen
  5. Min lägenhet (kan sitta i soldränkta fönstersmygen och dricka morgonkaffet på helger, kan odla grönsaker på innergården att plocka i hjälmen när jag kommer hem från rundan) – det finns matjord i Eskilstuna också, bara att stoppa ner frön i jorden och låtsas som det regnar

Jag får helt enkelt det bästa av två världar.

Och det är ju en rar tanke. Jag borde omfamna den. Grejen är väl bara att jag inte vill ha det bästa av två världar.

Jag vill ha en värld.

Jag vill ha det bästa och sämsta och mellangrått intetsägande av den världen.

Jag vill ha regnet, solen, månen, vinden, blåsten, stiltjen, skogen, vägen, leran, vätan, snön och våren.

Vintern, kylan, värmen, stänken, nerför, uppför, platten.

Katten, hunden, hästen, kon.

Ytterdörr’n och farstubron.

Badrum, sovrum, kök och toa.

Palestinasjal och boa.

Kransar, kugghjul, kedjeolja.

Svarta linser (inte kolja!!)

Gröna linser, groddar, frön.

Gamla tips och nya rön.

Ingefärschoklad med nibs

Lotto-tröjor, Decca-bibs.

Stänk från regn och solskensränder.

Kajor, skator, svanar, änder.

Måsar, mesar, fink och trut.

Nu tar detta inlägg slut.

bianchi lotto anna
Katja tog kortet, yes det är från Västerås

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s