Därför är jag fortfarande kvar 

”Är du fortfarande kvar i Eskilstuna?”

Detta är en fråga jag får väldigt ofta. Främst från forna kollegor, folk i olika jobbnätverk och avdankade chefer som dyker upp på pensionsavtackningar.

Frågan provocerar mig. Kombinationen av ”fortfarande”, ”kvar” och ”i Eskilstuna”,  den plats där jag befinner till vardags och har en försörjning, och dessutom med nån typ av förtroende hos min chef, är nog det som gnager.

Frågan  indikerar att jag borde vara någon annan stans och göra något annat, gärna på en annan position. Förhandla klimatavtal på FN? Bygga jordskepp och odla tomater i nån Ekoby? Åka till månen med Ridleyn? Eller Ridleyn? inte vet jag vad folk förväntar sig att jag ska vilja hitta på.

Jag har 3/4 cyklar i Eskilstuna (Ridleyn och racern i varsin källare och så en tralla utanför huset, en tralla är i Västerås, två om man räknar in den som är stulen men som kan antas befinna sig inom kommungränsen), samtliga cykelskor, samtliga skoskydd, nästan alla sorters handskar och samtliga hjälmar (den ena är skänkt till bättre behövande som hade en anskrämlig så även om den inte är i min närhet är den iaf kvar i Eskilstuna kommun). Jag har sommar- och vinterbibs, kortärmade och långärmade tröjor samt verktyg och lampor där. Och laddare.

Kort sagt, mitt cykelliv är i Eskilstuna. Just nu iallafall.

När Eskilstuna-cyklister frågar om jag är ny i Eskilstuna-klubben och var jag bor, säger jag ”ja” och ”Fröslunda” och hoppas att de inte ska fråga mer. Då slipper jag ju förklara mitt bipolära veckopendlande, som ingen blir riktigt klok på, inte minst jag själv. Allt de säger är att jag borde flytta. Dit. Eller hit, beroende på hur man ser det.

När jag sen råkar kläcka ur mig nåt om morgonrundan till Hållsta på fikat, så frågar folk om jag har flyttat till Eskilstuna, vilket jag delvis har. Men inte fullt ut. Bara cyklarna, och bara så att jag klarar vardagen. Just nu.

Vardagen, där vi drar ut till Eklången och istränar eller på kort varsel cyklar mot Ramshammar i dödligt vacker skymning. Eller nattkörning i Årby eller lampturerna i Vilsta med Magnus och Magnus som fortsätter så länge vi vill. All jävla fantastisk cykelvardag.

Sen har vi det här med hur tävlingslicensen brukar ha förmågan att stanna i plånboken.

När han-jag-skärper-mig-med frågar om jag vill tävla för Eskilstuna, vill jag svara ja, eftersom det troligen skulle leda till att jag faktiskt skärpte mig och äntligen började tävla. Hittills har jag inte svarat, bara suckat lätt och flimrat med blicken och tittat under lugg.

För då kommer den andra vardagen: jag och Katja som ses på halva vägen, kör fyror och avslutar på O’Learys i våra röda Lotto-tröjor. Jag och Kristin som tar en söndagsrunda i våra vita Lotto-tröjor. Jag och klungan. Jag och han som alltid har för stor lucka till framförvarande trots att han är stark. Jag och Rytternevägen. Jag och korsningen mot Lillhärad. Jag och … 

Alla självklarheter.

När jag kör morgonrundan över Hållsta och tittar mot sandtaget och vattnet kan jag inte låta bli att sakna Groopen. Sandtaget i Hökåsen där vi kör Johans sköna Helgmys där man mosar på i fem varv och sen är skitnöjd oavsett hur det har gått.

När jag kör gruspass runt Ökna över Hällbybrunn kan jag inte sluta tänka på min morgonpendling från Västerås. Vår, sommar, höst och vinter, fyra årstider har jag kört Rytternevägen och följt naturens växlingar. Jag har plockat svamp och pallat äpplen vid Rytterne kyrka, köpt honung vid Lundby, ätit smultron vid Sanda, pinkat vid Hällbyanstalten, suckat över Sverigeflaket efter avfarten mot Råby-Rekarne, och dundrat in på kontoret med världens bästa morgon.

På vägen hem har jag tagit svalkande dopp i Mälaren vid Lögarängen, torkat på bryggan eller kört in direkt till berget för nåt lämpligt VCK-pass.

Ridleyn fick rastas några helgmys och träningar i Groopen, det fick den. Det var en anledning till att ha kvar den i Västerås. Sen kom den där septemberfesten ute hos han-på-torpet där jag fixade en vurpa på dasstrappan och snällt fick cykla hem nästa morgon med en spricka i revbenet. Det var den crossäsongen.

Racern fick sig några rejäla oktober- och novembermorgonrundor och helgturer innan Ridleyn fick transporteras över Kvicksund. Där har den blivit kvar, mycket tack vare grus- och isrundorna med EIK. EIK, Ridleyn och småvägarna i Eskilstuna gjorde mig till vintercyklist. Den mest vinterepiska rundan hade jag solo, efter att jag bommat starttiden första gången jag skulle köra runt Ökna i EIK:s regi. Men jag hade ju min termos och ett par cykelkakor och solsken, så det gick bra. Han-då-det-begav-sig var lite besviken över att jag var borta så länge bara.

Jag både vill och inte vill tänka på sommaren. Den brukar nämligen innebära otaligt många kvällspass med VCK. Såna där kvällar där hela klubben är ute och kör olika rundor och man träffar på varandra på vägarna, ba ”jaså är det ni vad roligt”.

Och så badturerna till Frösåker, lagom långt bort, en kaffe på golfklubben och så hem igen. Turerna förbi han-med-torpet som Katja och jag hälsar på utan att han är där, liljekonvaljerna jag plockar från hans tomt för att ställa i en vas på furstubron, och kortet vi tar och skickar till honom så att hans torp ska känna sig besökt.

För jag har ingen aning om var jag kommer cykla, var mina cyklar kommer att stå över natten, eller var de kommer rulla på morgnarna det här året. Jag vet inte om jag kommer att tävla, och i vilken tröja. Jag vet inte om det blir på racern eller Ridleyn.

Jag vet ingenting! Inte just nu. Men det kanske jag inte heller måste.

Och nästa gång jag får frågan om jag fortfarande är kvar i Eskilstuna, kommer jag bara att svara

”Ja”

För på något sätt, på någon cykel, på någon liten grusväg, kommer jag säkert att vara det.

img_0087

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s