Isjakt och söndagsdistans

image
Fy på mig vilka suddiga bilder jag tar

Idag körde jag distans med Henrik och Jonathan i Eskilstuna. Vi skulle köra söderut, och det gjorde vi, fast på lite avvägar. Så blir det när man som jag hade halvkoll på vägen och är halvny i stan. Vi pusslade ihop en runda av ”rakt fram här, ”den där uppförsbacken ser bra ut” och ”här känner jag igen mig!!”, och det blev både skog och grus och mjölksyra.

Och is, som tur var. Tjälen hade nämligen släppt i och med plusgraderna, vilket fick den effekten att det kändes som punka när vi i själva verket bara kört av isen ut på ett isfritt parti. Med lera. Det var tvärstopp.

Jag älskar detta med stigcyklingen. Toleransen mot små stopp och ändrade beslut och vägval, som man skapar tillsammans utan att nån blir sur.

Älskade is. Vi jagade den, sökte efter den med blicken, styrde mot den för att den hjälpte oss att hålla farten. Och vi hörde dubbarnas knatter, framförvarandes slirande hjul, medan vi själva fick träna hållningen. Ofta i nån form av koncentrerad tystnad, eftersom det var mest gynnsamt för stabiliteten.

Annars är samtalen intressanta under rundor. Idag avhandlades bland annat klubbkläder.

Jonathan tyckte Västerås hade snyggare kläder än Eskilstuna, jag tyckte Eskilstunas färger var snyggare eftersom jag gillar rött-svart-vitt, varpå Henrik sa at Smestan hade enhetligare placering av texten och ett snyggare typsnitt, medan jag tyckte att Eskilstunas röda nyans var mer cykelaktig än Smestans, och vi alla ställde oss tveksamma till just namnet Smestan, för hur skulle man kunna veta var Smestan låg om man inte var från Smestan?

Och då sa Jonathan, att klubben borde göra svarta kläder som var stilrena. Helsvarta.

”Med en rosa rand på?”, föreslog Henrik.

”Ja”, sa Jonathan, och då förstod jag att han cyklat Dalsland Runt, och vi pratade gemensamma bekanta och började drömma oss bort till äventyrens sommarcykelturer, och Henrik hade dagens stiligaste kompislapp.

Och så kom växelhaveriet, med behov att korta kedjan, fram med kedjebrytare och nubb, så kom de kalla fingrarna, som jag lindrade med te från cykeltermosen som han-då-det-begav-sig hade mekat ihop, och vi tog motvind och grusmil hemåt.

Fyra timmar blev det, inklusive kedjefix och single-speeed i fält. Och så var den cykelsöndagen över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s