Lördagsdistans 

Idag körde jag distans i Västerås, med Johan. Vi matade på i fyra timmar. Det var dubbdäcksknatter, det var isgata, det var vurpan i Vad, det var vägbanans isiga lutning, det var hjulsläpp och njutning i tystnad. Det var rosa skymingshimlar, det var fågelskådare, det var jakten på rätta stigen, det var uppdateringen av läget, det var snacket om allt och inget samtidigt.

Det var åsynen av en stiglöpare som verkade ha gömt sig undan omvärldens blickar på grusvägen som Gud glömde, så att han kunde öva nedförsbacke i lugn och ro. Och jag förstår varför han gömde sig där, för han hade knutit ett rep runt magen, och spänt repet bakom en SUV, så när det slakade så sprang han lagom fort nedför, eller nåt.

Det var snacket om landsväg, cross, vintercykling, och tjusningen med varje säsong under ett cykelår.

Och tjusningen med vintercykling, konstaterade vi, är enkelheten: ta ut cykeln och börja cykla, lite förenklat. Ta dig fram över samtliga väglag. Slipp klungsnacket, kör lite lugnare, ta vara på möjligheten att vara ute flera timmar i sträck.

Vilken annan sysselsättning möjliggör detta den här tiden på året?

Långfärdsskridskor. Ja, långfärdsskridskor.

Då ska du först lokalisera nån bra is, sätta dig i bilen (oftast), åka till isen, sen kan du åka.

Ok då, det är kanske jämförbart.

Men idag var det cykling. Så vi säger att cykling vinner, idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s