En nyskodd fot

Idag skor jag om mina vita carbonskor. Jag håller dem varsamt men fast i ena handen, håller dem mellan knäna för att få extra kraft i greppet, lossar försiktigt klossen. Skon vränger sig; jag får ta i med insexnyckeln. Klossen är som ingrodd i sulan och ordentligt sliten. Jag tar fram nya klossar, röda tajtare, och monterar på; lite längre bak än tidigare enligt inrådan från medcyklister som hävdar att jag genom detta kan fördela kraften till större muskelgrupper.

Så jag får väl testa det då. 

Jag ställer skorna i fönstret. Bra gjort, tänker jag, nu var ni duktiga, nu är ni redo, och jag vet att jag borde ha gjort det här tidigare. 

Och det regnar ute, och jag kommer inte att cykla på någon av mina cyklar idag, men det gör inget för jag körde 89 ljumma försommarnattkilometrar igår så idag blir det vila. Däck som ska testas, punkade slangar som ska lagas, sadlar som ska justeras, flaskställ som ska monteras av och på, och jag älskar det. 

Jag tar ner skorna och tittar på dem. Nä, jag pussar på dem, vrider och vänder och smeker och klappar. Spänner och spänner upp spännena, på och av med kardborrebanden. Knackar och lyssnar på ljudet av pekfingernagel mot carbonsula. 

Skor gör så mycket för oss. Fötter gör så mycket. Fötter i skor. 

Slutflummat om skor, nu ska jag byta däck. Eller laga en slang, vi får se. Jag är jävligt nyfiken på varför de nya praktiska lagningslapparna inte fungerar lika bra som de där gamla old school som man limmar. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s