Cykling utan psyke är som kaffe med för mycket socker

Det här inlägget hittade jag i bloggens utkast-folder, så det måste ha skrivits nån gång vid säsongens slut i oktober när jag borde ha varit i full gång med skrivandet. Men men, här kommer det. 

Fan va inget funkade i söndags när jag skulle njuta av mitt medelpass som jag lagt ut på klubbsidan.

Rutten var för kort, rutten ändrades under färd, intervallerna som jag längtat efter försvann i vimlet, benen var stumma, psyket jävlades. Jag trodde jag var snabb, men jag var slö. Jag trodde jag var stark, men kom inte ikapp. Jag trodde jag hade skallen med mig, men luckan till min nästa växte och jag fick pms-utbrott med jämna mellanrum – för att de körde på och inte brydde sig, på att de brydde sig för mycket så att jag kände mig förödmjukad, för att ja, för allt.

Till sist kom min sämsta sida fram: jag saktade ner gradvis, stannade, tog en privat PP vid en ödetomt och morrade. De andra fick klungcykla, spurta och ha sig bäst de ville.

Jag mötte upp resten vid kraftvärmeverket, där vi brukar runda av rundorna och säga några väl valda ord. Jag tog av mig brillorna och sa Nämen hej, det var länge sen!

Efter det hade vi en lång terapifika på ett mysigt kafé och diskussionerna fortatte långt in i olika ledarsidor på klubbens fb-sidor. Vad f-n gör man som ledare när klungan dras isär?

Några slutsatser:

  1. Den som blir efter måste ropa lucka så att de andra fattar. Det är mer irriterande för dem som ligger fram att inte veta om luckan, än att bli tillsagda i vad som kan tyckas vara ett tjat-tillstånd.
  2. Låt snabbisarna leka av sig. Kör några intervaller så att de får köra ur sig, så blir de lite nöjda och kan fokusera mer på klungan sen.
  3. Våga förklara syftet med passet utförligt i början, samt sträckningen och var olika moment är tänkta att ske, samt gärna också antal stopp. Det räcker inte att skriva en sak på nätet om passet om man sen inte håller sig till det. De andra har ändå kommit dit för passets skull, så lite på att de vill göra det du har tänkt dig.

 

Och viktigast: låt aldrig en hetsig klunga förstöra din dag.

Lämna en kommentar