att tänka cykel och bry sig samtidigt

Det här blir ett första inlägg som förmodligen inte blir läst av någon. Det känns rätt skönt, för då kan jag skriva lite vad som helst.

T ex att filosofera kring namnet på den här bloggen. Att döpa bloggen var den roligaste delen av beslutet att börja ha en egen plattform. Sen gick tiden och jag kom aldrig riktigt till skott med skrivandet.

Men nu ska jag börja. Det kommer bli inlägg både på kanadensiska och svenska eftersom mitt hjärta finns på båda ställena. Kanada har satt outplånliga spår i mig. Faktiskt första gången jag körde mtb och fick itutat att cyklister (som jag har blivit en av nu) och fotbollsspelare (som jag var då) var de mest vältränade idrottarna av alla. Det kändes ju bra.

Katja, som driver Cykelkatten där jag fick äran att vika ut mina texter som gästbloggare för några år sen, har sagt att jag ska posta samma inlägg där som jag gör här, för att komma igång.

Mitt cyklistliv fick en ny dimension när jag började  skriva där. Katjas sätt att uttrycka sig smittade av sig på mig, eller kanske väckte ett uttryckssätt till liv. På samma sätt som Kanada väckte en sida till liv.

Så jag skrev en massa texter och kände att jag nått ett av mina mål i livet, att ha en plattform där jag kunde fläka ut mig verbalt på en nischad sajt.

Sakteliga började läsarna blanda ihop våra inlägg. Jag älskade det, eftersom det för mig var ett tecken på att hon och jag ömsesidigt inspirerade varandra, tog efter varandra och började smälta samman. Eller så var läsarna för lata för att hålla reda på att det fanns två skribenter. Men jag tycker det är fascinerande hur två människor kan smälta samman. Tänk bara hur två människor t ex kan skriva böcker ihop, eller en poplåt, eller tolka varandras låtar, sjunga en duett, eller dansa bugg tillsammans, eller köra partempo! Jag älskar samarbete. Finns det nåt som kan göra mig tårögd av lycka så är det åsynen av, eller delaktigheten i ett sammansmältande som ett riktigt bra samarbete innebär.

Men det höll ju inte. Så Katja la upp den här sidan åt mig och sa ”Skriv”.

Sen sa hon, ”ska vi cykla?”

Så nu tänkte jag dra igång. För det finns alltid någonting om cykling att skriva, oavsett man ligger på sofflocket och inväntar torr asfalt eller sitter där bakom styret och nöter.

Den här bloggen har undertiteln ”en blogg som bryr sig”. Jag satte den titeln för att jag kommer att skriva om det jag bryr mig om, ur ett cykelperspektiv. Det kan vara muggåtgången på ett cykellopp, cykelkakor från växtriket eller klungpsykologi.

Faktum är att jag redan har tänkt ut en del taggar:

  • Klungpsykologiska rummet: om det som händer när cyklister i grupp cyklar tillsammans. Skönheten, storheten, styrkan. Och hur allt på en sekund kan gå åt h-ete i en klunga. Om hur en klunga tar hand om varandra utan att peka ut den som tas om hand som svag. Om hur för många ”går det bra?” kan göra mera skada än nytta. Om tyst diplomati, oskrivna regler och osynlig uppmuntran. De små tecknen som gör stor skillnad. Att ta cyklingens detaljer på allvar.
  • Förnekelser: om när jag gömmer mig från viktiga beslut t ex att köpa en mtb. Varför jag inte har gjort det än? Kanske för att folk som ger mig tips får en tjatande snarare än en uppmuntrande effet.
  • CK Midnatt: om nattcykling och allt annat stört som cyklister gör när andra sover
  • Gröna vägen: ett mål med den här bloggen är att främja återanvändning och att lyfta fram miljöanpassade cykelkläder och komponenter. Kläder är ju det jag kan bäst. Men även slangar har jag återanvänt. Här ska jag försöka inspirera genom att alltid foga ihop känslor till återbrukandet. Jag är trött på dkm-ish sidor som ger intrycket att skribenten är supermamman som fixar hembakt sursdegsbröd samtidigt som hon får orgasm av maken och ammar bäbisen, som förresten redan har fått sin första racer. Jag vill mosa sönder myten om supermammamiljökämparna utan snarare lyfta fram vardagshjältarna.
  • Grön gubbe: det här är en grön vardagsfeministisk blogg. Därför ska gubbar som gör jämställda saker lyftas fram. Kan bli en del intressanta personporträtt lyftas fram. Och andra normbrytare också såklart.
  • Gröna grillen: en annan idé är att göra personproträtt eller återge konversationer med personer som gör gröna cykelrelaterade val. Det kan vara intervjuer eller helt enkelt återgivanden av samtal i klungan som spridit gröna vibbar. Jag VET att revolutionen sker överallt, hela tiden. Och det bästa man kan göra är att gräva där man står. Kan du baka bröd? Bra, gör det med ekologiskt mjöl! Är du en bra talare? Bra, spela in youtube-klipp! Kan du lägga in gurkor? Bra, lägg in dem och sälj på torget.

FullSizeRender

Lite så.

Det kommer nog ta ett tag att hitta en profil här. Därför tänker jag vänta ett tag med att sprida adressen till den här sidan, och så tänker jag förbereda inlägg att publicera så att sidan hålls igång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s